En medeltida klostermiljö - i ytterskärgården!

Hamnö, med sin vackra och ovanliga natur, är en av de märkligaste platserna i den åländska skärgården.

På en bergig, drygt en kilometer lång ö, finns omfattande lämningar av medeltida aktiviteter, bland annat ett sjöfararkapell och två hamnanläggningar. Sjöfarten är det som har legat till grund för både för Hamnös kyrka, kloster och centrum för kyrkligt och kulturellt liv.

Franciskanerklostret

Kökar är känt för att ha haft ett kloster under medeltiden, Conuentu Tiokkakarlensis, det enda i sitt slag på Åland.

Klostret var ett franciskanerkonvent och omnämns för första gången 1472. Man tror dock att munkarna har verkat i området sedan 1300-talet, först säsongsvis, men sedan slutet av århundradet mer permanent.

En bidragande orsak till att munkarna sökte sig hit kan ha varit Hamnös betydelse som hamn under medeltiden och att det tidigt fanns ett sjöfararkapell här. En annan orsak var troligtvis fiskets stora betydelse för Kökar, vilket gjorde att många människor säsongsvis vistades här.

Klostets verksamhet lades ner under Gustav Vasas regeringstid. Det enda som idag återstår av klostret är ruiner, som återfinns på Hamnö invid kyrkan. På klosterruinerna finns idag ett kapell som används sommartid, både som utställnings- och förrättningsrum.

Utgrävningar av byggnader och gravar

De arkeologiska undersökningar som gjorts visar på avsevärda byggnadskomplex både inom och utanför klosterområdet på Hamnö. Sjöfararkapellet, två grupper av bostadsbyggnader samt klosterkyrkan verkar vara äldre än klostret. Detta pekar på att det redan funnits en tidigare verksamhet på Hamnö som gjorde att franciskanerbröderna kom hit.

Sjöfararkapellet och klosterkyrkan

Sjöfararkapellet var uppfört på södra delen av Hamnö, och var en muromgärdad liten träbyggnad från 1200-talet. Kapellet har haft ett målat fönster och tegeltak, vilket pekar på att kapellet haft en viktig funktion under medeltiden.

Klosterkyrkan, troligtvis uppförd i slutet av 1300- och början av 1400-talet, var en stor gråstenskyrka med sakristia och torn. Tornet verkar dock ha byggts något senare, eftersom äldre gravar påträffats under muren, men troligtvis redan under första delen av 1400-talet. Med tanke på att kyrkans grundplan inte verkar visar spår av franciskansk byggnadstradition, är det troligt att kyrkan först varit en vanlig sockenkyrka och sedan övertagits av munkarna.

Refektoriet och klosterkällaren med museum/kyrkorum

Norr om kyrkan och klostergården fanns klostrets kök och refektorium, matsal. Här finns flera spisgrunder och här har gröna bitar av kakelugnskakel påträffats.

Kloster Klosterruinerna finns norr om kyrkan

Utanför den norra väggen fanns en avskrädeshög, där många fynd påträffats: keramik, glas, redskap, mynt och mängder av ben och fiskfjäll. Högen har använts under 1400-talet och fram till 1700-talet.

Refektoriet är i väster ihopbyggt med en förrådsbyggnad, klosterkällaren. Källaren har underhållits fram till mitten av 1800-talet, då den fick förfalla. 1974 byggdes det nuvarande skyddstaket, och 1979 invigdes byggnaden till Franciskuskapellet. Den används numera som kyrkorum och museum. Sommartid finns här en utställning med texter, bilder och fynd från klostrets historia och utgrävningarna.

utgraevningar_gravar_hamnoe_mthomassonMedeltida gravar

En del gravar har påträffats i koret och kyrktornet. Enligt tradition är de finaste gravarna inne i kyrkan. Utanför kyrkans norra vägg finns däremot märkligt nog en medeltida begravningsplats med drygt 40 gravar. Gravarna är svårförklarliga eftersom man normalt sett undvek kyrkans norrsida. Möjligen kan vissa av gravarna förklaras genom klostrets verksamhet, men de tidigaste gravarna har tillkommit innan klostret grundades. Totalt har nästan 100 skelett påträffats, undersökts och återbegravts.

 

Stenkällaren vid södra komplexet

Södra byggnaderna

Cirka hundra meter söder om kyrkan finns två större medeltida byggnadskomplex, som inte direkt tycks ha hört ihop med klosteranläggningen. Båda är från åtminstone 1300-talet.

Det södra huset av de två har varit ett boningshus i trä med åtminstone tre rum. Här fanns också en stenkällare, en bod och en brunn med stensatta väggar och botten.

Det sydöstra komplexet består av ett bostadshus och en liten smedja. Smedjan har haft en livlig verksamhet; drygt 60 kg smidesslagg, samt enstaka knivar och halvfärdiga produkter, påträffades här.

          Smedjegrunden

Några märkliga fynd hittades i närheten; ett bronsspänne från korstågstiden 1050-1150, en ålderdomlig typ av stridsyxa, samt tre armborstpilspetsar från senare delen av medeltiden. Sydöstra komplexet kan knappast sättas i samband med franciskanerna, eventuellt kan det handla om någon form av militär verksamhet före klostrets grundläggning.

Väster om de södra byggnaderna finns ytterligare en byggnad, som ännu är oundersökt.

Hamnanläggningar

På Hamnö finns oundersökta rester av två hamnanläggningar med kajkonstruktioner.

Den västra, Modermagen, kan möjligtvis sättas i samband med sjöfararkapellet som ligger i närheten. Den ligger inne i en lagun, skyddad av en vågbrytare.

Den andra, Munkbron, består av en stenvall med en vinkel i den inre änden. Den ligger sydost om klostret och är enligt lokal tradition klostrets hamn. Stenvallen kan tolkas som fyllningen i utrasade brokistor. Storleken antyder att den inte bara kan ha varit avsedd för klostrets behov. Hamnen skulle även kunna sättas i samband med det sydöstra komplexet.

Kulturstigen på Hamnö

Kulturstigen har lagts för att gå förbi de viktigaste lämningarna på Hamnö, samtidigt som de går igenom typisk Kökarnatur. Vandringen startar lämpligast i Franciskuskapellet och utställningen och berättelserna om Hamnö.

Kulturstigen är ett samarbete mellan Ålands Museibyrå, Kökar församling och Kökar hembygdsförening. Ett fortgående arbete sker också med att underhålla och skylta de framgrävda anläggningarna. Karta över kulturstigen finns på Ålands Museibyrås sida om Franciskuskapellet.