Fyren på Kökars Ören 1906-1983

Kenneth Gustafsson

Namnlös.jpg

                             Kökar Örens fiskeläge från norr, med den nybyggda fyren på högsta punkten, 1920.

Kökars Ören ligger längst i söder i Karlby skärgård, vid gränsen till det öppna havet. Ön har sedan medeltiden varit ett viktigt fiskeläge, och vid sekelskiftet 1900 fanns här ett 30-tal små hus där fiskande familjer från hela Kökar övernattade i samband med strömmingsfisket under sensommaren och början av hösten. 

 

För sjöfarten var Ören däremot ett fruktat område, inte minst för att de låga öarna vid dålig sikt kunde förväxlas med infarten till Utö. Av den orsaken beviljade Senaten i slutet av år 1905 medel för att uppföra en ledfyr på ön. Arbetet genomfördes följande sommar till en kostnad av 9912 mark. De tekniska detaljerna är dessvärre oklara; enligt vissa källor drevs fyrlyktan med fotogen, enligt andra med acetylengas. Den 30 augusti 1906 kunde i varje fall Lotsverket officiellt meddela att den obemannade fyren var i drift:

Inom Ålands Lotsfördelning under Kökars lotsplats har blivit uppförd en ledfyr och begynt lysningen, nämligen: Kökarsörn på klippan av samma namn och består av en rödmålad åttkantig fyrkur av tackjärn med pyramidformigt tak, stående på en rödmålad 13 m hög fyrkantig vinkeljärnsställning, vilken vilar på fyra stycken 0,5 m höga hörnstenar och är stagad från varje hörn med en 30 m lång stålkabel. Ställningen är på SO och SW sidorna beslagen med 6” breda karbolinerade bräder med 5” mellanrum för att tjäna till dagmärke. Fyrens höjd över havsytan är 22,2 m och över grunden 14,6 m samt dess matematiska synvidd 10,3 sjömil.               

Fyren under byggnad.jpg

Fyren under byggnad 1906

Under de följande åren tycks fyren ha fungerat klanderfritt, och formellt benämndes den som ”Kökarsörn” – ett namn som redan fanns på äldre ryska sjökort. Lugnet ändrades när första världskriget utbröt sommaren 1914, då fyren genast släcktes, apparaturen togs ner och havsremmarna togs in. Följande år stängdes infartsleden genom Kökars fjärden med en rysk minspärr i höjd med Kalskär. Fientliga tyska enheter fanns dock tidigt uppe i norra Östersjön, där man redan i september 1914 sköt sönder den avlägsna Bogskärs fyr och tog den ryska besättningen tillfånga. 

 

Fyren efter den tyska beskjutningen.jpg

Sensommaren 1916 hade turen kommit till Ören. På förmiddagen den 24 augusti styrde tyska ubåten UB 36 in i södra ytterskärgården via Lågskär, i syfte att studera utmärkningen av farlederna. Kl. 11.30 var man framme vid Ören, varvid befälhavaren, oberleutnant Albrecht, beslöt förstöra fyren med däckskanonen.  Eld öppnades på 2000 m avstånd, men åstadkom bara smärre skador på fackverkskonstruktionen. Däremot skapade man panik hos de närmare tvåhundra män, kvinnor och barn som var här ute för årets stora strömmingsfiske, och som nu tvingades söka skydd i närmastebergsskreva undan kring-flygande granatsplitter. Ubåten närmade sig land och prejade en torskpilkare i närheten, och ett särskilt sprängkommando rodde iland i hans båt. Men trots att alla fyra benen sprängdes stod fyren kvar, om än sned och hängande i två av stödvaj-rarna. En order till fiskarna om att dra omkull den ignorerades av fruktan för ryska repressalier längre fram. Innan avfärden förhörde sig tyskarna om det allmänna läget och om eventuell rysk fartygstrafik i området. Konversationen kunde föras på engelska, då en av fiskarna hade varit i Amerika.   

Fyren efter den tyska beskjutningen 1916.

Åren efter kriget reparerades fyren och tändes på nytt, men trots det skedde olyckor. I en hård snöstorm natten mot den 30 december 1925 gick FÅA ångaren Juno på grund innanför Ören – som man förväxlade med Utöfyren. Fartyget sjönk men besättningen lyckades efter svåra strapatser ta sig iland på Ljusskär och Fölskär, varifrån de räddades några dagar senare. En motsvarande händelse inträffade den 5 november 1933 då Gustaf Eriksons tremastade stålbark Loch Linnhe var på väg hem till Mariehamn för uppläggning inför vintern. I skymningen misstolkades fyren på Ören för att vara Bogskär, varför man fortsatte in i skärgården där resan tog slut högt upp på ett grund vid Vikarskär. I detta fall klarade sig besättningen utan större problem, men fartyget visade sig omöjligt att bärga varför det lämnades och blev vrak.  

 

Kort före Vinterkriget senhösten 1939 släcktes fyren på nytt, varpå Kökarsfjärden minerades av finska sjöstridskrafter. Ören berördes dock inte under krigsmånaderna, och klarade sig även genom tre år av Fortsättningskrig (1941-1944). 

 

Efter vapenstilleståndet hösten 1944 baserades sovjetiska ubåtar i Åbo, vilka i fortsättningen tidvis använde Kökarsfjärden som transportled för operationer i södra Östersjön. Här blev fyren en viktig punkt för navigeringen. En av dem var ubåten L-21 som den 10 november gick ut till havs via Kökar för fortsatt färd ner mot den tyska kusten. På återfärden på morgonen den 24 november torpederade man svenska passagerarfartyget ss Hansa på väg från Nynäshamn till Visby, varvid endast två av 86 personer ombord överlevde. Följande morgon var ubåten tillbaka vid Ören, där man under några timmer i ytläge inväntade minsveparen T-217 för eskort tillbaka till Åbo. Sänkningen betraktades länge som den största svenska sjökatastrofen i modern tid.   

Under efterkrigstiden förlorade fyren alltmer sin betydelse och underhållet minskade i motsvarande grad, detta särskilt efter att lotsstationen på Äspskär slutgiltigt stängdes år 1961. Tjugo år senare var fyren redan så sönder- rostad att den var farlig att bestiga, och 1983 togs utrustningen ner och fackverksställningen drogs omkull.

 

Denna ersattes med en lägre och enklare trekantig konstruktion. Den nya fyren och den omfattande övriga tekniska utrustnin-gen drivs idag med solceller och vindsnurra.

      

Resterna av den gamla ”Örlyktan” låg i flera år kvar som ett sorgligt minne, men är idag helt borta. Huven till linser och lykta räddades däremot och uppställdes sommaren 2020 invid banken i Karlby.

 

Kvar på Ören ser man ännu de fyra hörnstolparna i betong, och nedanför noterar den uppmärksamme några tydliga spår i berget av tyskarnas granatnedslag. I närheten finns rester av tidigare seklers många fiskehus.                              

Den moderna, betydligt lägre fyren 2015.jpg

Den moderna, betydligt lägre fyren 2015

Örlygktan sensommaren 1978.jpg

Örlyktan” sensommaren 1978

 Fyrens lykthuv på bankplanen i Karlby 2021.jpg

Fyrens lykthuv på bankplanen i Karlby 2021