Kälskär - Grevens paradisö
Kälskär är en liten, mytomspunnen ö, långt ute i havsbandet utanför fasta Kökar. Granne i söder är den mäktiga Östersjön. Ön är ett av Kökars populäraste utflyktsmål, trots att det är omslutet av grunda, stenrika vatten, och trots att terrängen på ön bitvis är oländig.
Det som under senare tid bidragit till sägnerna om Kälskär är oasen som skapades här av den svenska friherren, Göran Åkerhielm, i folkmun kallad "Greven". Ön har, trots sin kuperade terräng och utsatta läge, bebyggts med hamn, flertalet hus och en underbar trädgård.
Kälskär var Åkerhielms hemvist, från tidig vår till dess isen lade sig, under åren 1958-1983. Före dess var ön mestadels en betesplats för djur. Åkerhielm överlät sin del av ön och anläggningen till landskapet Åland 1984.
Göran Åkerhielms (1920–1992) Kälskär
1958 steg friherre Göran Åkerhielm för första gången i land på den karga ön Kälskär och det var kärlek vid första ögonkastet. Till en början vistades han i en fiskestuga på öns norra och mer skyddade del. Han mantalsskrev sig på Kökar för att kunna köpa sin älskade ö, men den norra delen var inte till salu.
1965 fick han så möjligheten att köpa den mellersta delen av Kälskär. Här, i ett sumpigt alkärr, och med de sydliga stormarna rakt in i hamnen, påbörjade han med stor entusiasm ett byggprojekt som varade i 18 år.
Det första som byggdes var spångvägen, som ännu finns kvar. Den byggdes genom oländig terräng från den norra delen av ön, då det var den enda hamn som gick att angöra vid hårt väder.
Det fanns en tanke hos Åkerhielm att i den blivande anläggningen smälta samman det grekiska kulturarvet med det finsk-nordiska. Tidigt tog planerna form med att uppföra en ”medelhavsträdgård” kring ett urnordiskt bostadshus. Med god hjälp av kökarbor och vänner röjdes alkärret ifrån buskar och snår och de tunga moränblocken stuvades om för att bilda grund för huset och för trädgårdens olika rum.
Åkerhielm var fast övertygad om att kroppsarbete danar människan. Sålunda var det inte många moderna bekvämligheter som installerades. Allt arbete skulle ske med handkraft och inga maskiner fick användas. Arbetet i sig var en viktig del av livet på Kälskär.
Byggnaderna
Åkerhielm lejde en av Finlands stora arkitekter, Reima Pietilä, till att rita bostadshuset. Huset fick formen av en karelsk ryggåsstuga med en stor murad eldstad mitt i huset och en grekisk pelargård av grova stockar på sjösidan. Stugan byggdes i Österbotten och fraktades sedan till Kälskär som en byggsats med båt 1969.
Pelargården uppfördes på en stor stenterrass med utsikt ner mot sjön. Mitt på terrassen lades en mäktig flat sten som kom att fungera som ostbricka i samband med de överdådiga middagarna som serverades här ute.
Vid stenåkrarna på västra sidan ligger den lilla stugan som kallas för ”Häxans hus” och uppe på berget finns lusthuset, i folkmun kallat ”Muminhuset”. Friherrren älskade gäster, han bjöd hit både adel, affärsmän och författare, och häribland fanns författaren och konstnären Tove Jansson. Lusthuset uppe på berget var hennes favorithus, och spiran på taket inspirerade henne att rita en liknande på Muminhuset.
I ett brev till Tove Jansson bad Åkerhielm henne måla en tavla som skulle hänga över den öppna spisen i stockstugan: ”Gör någonting med vilda klippor, varför inte en hysterisk filifjonka, sjöodjur och förresten precis vadsomhelst...”. Tavlan som numera hänger över spisen är dock en kopia, originalet finns att beskåda på Ålands Konstmuseum i Mariehamn. Tavlan blev även avbildad som frimärke 2007.
Det finns även några mindre byggnader vid hamnanläggningen. En av stugorna tjänar idag som stipendiebostad för konstnärer och kulturarbetare och administreras av Ålands kulturdelegation.
Hamnanläggningen
Till skydd för de sydliga stormarna byggde Åkerhielm redan den första sommaren en vågbrytare. Även hamnanläggningen är byggd enbart med handkraft. Det sägs att Åkerhielm tog inspiration till pirarna från den grekiska staden Pireaus. Varje vår såg naturen till att Åkerhielm hölls sysselsatt; då han efter vinterns stormar kom ut till ön var de stora stenbumlingarna i hamnanläggningen raserade av is och vind. Inga konstgjorda material tilläts på Kälskär, så betong och järn var det inte tal om att använda.
Trädgården
Trädgårdens olika delar byggdes successivt upp. Stora stenmurar restes av unga kökarbor enbart med hjälp av spett och vajerspel. Murarna fungerar som vindskydd och värmemagasin, vilket gör att växter som normalt aldrig skulle överleva här ute i den kala, vindpinade ytterskärgården, klarar sig väl och frodas.
Ursprungligen fanns det i stort sett ingen jord här. För att kunna förverkliga sin trädgårdsdröm var Åkerhielm tvungen att frakta hit all sin odlingsjord. Jord i hällkar och bergsskrevor samlades in och bars till trädgården. Gäster skickades ut till grannöarna för att samla jord och allt avfall från hushållet, trädgården och dasset komposterades och användes som gödning.
Mellan huset och berget anlades en fantastisk rhododendrongård med en öppen vattenkanal. Under blomningen i juni fylls hela den delen av trädgården av ett hav med blommor i vitt, blått och rött.
På motsatt sida av huset byggde Åkerhielm en krocketplan med exakta mått och en ytterst välansad gräsmatta. Här spelades ofta på kvällarna ett parti krocket omgärdat av tydliga regler och förordningar. Mellan krocketplanen och huset anlades en kryddträdgård med allahanda aromatiska örter som behövdes till hushållet: timjan, salvia, kummin, rosmarin, libbsticka... I andra delar av trädgården fanns väldoftande rosor, grönsaksland, potatisland, och ett hjärtformat jordgubbsland.
I en vindskyddad, varm del av trädgården anlades en liten vingård med äkta vinstockar! Vinstockarna finns fortfarande kvar och ger på höstarna välsmakande druvor. För att förstärka intrycket av medelhavsmiljö planterades ädla lövträd som ek, kastanj, lind, lönn och även buskar som cypresser, tuja och kaprifol.
Somrarna i ytterskärgården är ofta nederbördsfattiga och ibland kan det uppstå långvarig torka. Åkerhielm byggde därför ett sinnrikt bevattningssystem med kanaler som bl.a. mynnar i tre brunnar i den lägst belägna delen av trädgården. Överloppsvattnet dräneras ut vi a en kanal som går ut via dasset! Han ledde även in vatten med hjälp av långa slangar från hällkar runt om på klipporna.
Som kronan på verket placerade Åkerhielm ut marmorstatyer i alla väderstreck i trädgården. Här finns bl.a. kopior av Sergels staty av Ulla von Höpken som Venus, hans berömda staty av Mars och Venus, samt en marmorstaty av Herkules. Och högst över alla vakar uppe på berget en bronsstaty av den grekiska guden Hermes: gudarnas budbärare men även vägfararnas, vältalighetens och idrottens gud.
Kälskär är ömtåligt!
Tänk på att inte lämna skräp efter dig, håll dig till de markerade gångstigarna för att inte skada den ömtåliga naturen och göra inte upp eld.
Tänk också på att sjöfåglarna häckar mellan mitten av maj till början av juni. Stör aldrig en ruvande fågel!